Naturens skafferi

     Nässelsäsongen är här igen och igår var jag ute en timme på förmiddagen och plockade de små späda bladen. Blev en hel kasse full, som jag förvällde igårkväll och sen fryste in. Det ska sen bli paj, soppa, lasagne, bröd...you name it. De små nässelbladen är fyllda av järn och andra nyttigheter och de är dessutom helt gratis. Det enda man behöver göra är att dra på sig skyddshandskarna och gå ut i solskenet och plocka dem. Superbra för både kropp och plånbok. Naturen är ett alldeles utmärkt skafferi, och min tanke är att ta vara på så mycket som möjligt av vad den har att erbjuda. Just för tillfället är det nässlor och kirskål som står på menyn. Vet du mer så får du gärna berätta om det i kommentarfältet här nedanför.

Vackra natur

     Tänk att sommaren är här. I måndags, när bilden togs, var det 25 grader varmt och vi var vid stugan vid Grytsjön. Grillen åkte fram, blommor plockades och vi njöt av värme och sol, jag, Jimmy, Alva och mina svärföräldrar och svägerska. Det är något visst med att vara ute i den sköna naturen. Jag hoppas att Alva ska kunna njuta av en minst lika vacker natur när hon blir stor, men då måste vi nog alla börja tänka om när det gäller vissa saker. Tänk klimatsmart!

Veckans vegetariska v.16

Bönbullar med syltad ingefära

40 st

4½ dl kokta kalla svarta bönor
½ dl syltad ingefära (70 g)
2 dl ströbröd
1 dl kesella
2 ägg
2 vitlöksklyftor
2 schalottenlökar
1 dl sesamfrön
salt och peppar

Mixa bönor och ingefära. Blanda med ströbröd, kesella och ägg. Pressa i vitlöksklyftor.
Skala och finhacka löken. Tillsätt den och rör till en jämn smet.
Tillsätt 1½ tsk salt och 2 krm peppar.
Forma 40 bullar av smeten och panera dem i sesamfrön. Grilla eller stek dem sen runt om tills de har fått en fin färg och är genomvarma.
Jag serverade dem med sallad, pennepasta och en sås på matyoghurt och chilisås. Har man wasabipasta hemma kan det nog smaka gott med det istället för chilisåsen.
Smaklig måltid!

Fint i fönstret

     Nu när påsken är slut kommer här en bild på min fina påskgardin som jag inhandlade på Erikshjälpens second hand i Huskvarna. Jag har en viss förkärlek till rutigt, så i köket har jag nu en gulrutig gardin till påsk, en rödrutig gardin till jul och en grönrutig gardin till vardags.

     På fönsterbrädet sen står den här lilla skönheten. Om många år hoppas jag på ett stort och fint äppelträd som bär mycket frukt.
     Om du vill testa att så äppelkärnor ska du lägga dem på fuktigt papper i en burk i kylskåpet. Där ska de ligga tills de börjar gro, vilket kan ta upp till 3 månader men för mina kärnor tog det bara tre-fyra veckor. Sen är det bara att sätta ner dem i jord och ge dem mycket kärlek och lagom med vatten.
     Jag tycker att det är helt makalöst häftig att det får rum så mycket växtkraft i en sådan liten kärna. Mitt nästa projekt blir att sätta paprikakärnorna från den gula paprikan som för tillfället bor i mitt kylskåp.

Antik barnstol och passion

     Nu har påskhelgen kommit till enda och imorgon börjar vardagen igen. Det har varit en härlig helg då jag har fått ha min man hemma i hela fyra dagar. Det gäller att njuta när hela familjen är samlad.
     Mina föräldrar och min syster hälsade på oss i lördags och de hade tagit med en fantastiskt fin barnstol till lilla A. Vi hittade den på blocket, men vi ville inte köra ända till Jönköping för att köpa den. Men när min mamma och pappa ändå skulle åka ner hit till Skåne från Mullsjö kunde de lika gärna köra inom Jönköping och köpa den.

     Mannen som vi köpte stolen av är 73 år gammal och han satt själv i den när han var liten, så den har minsann några år på nacken. Visst är den sliten, men ändå förvånansvärt fräsch för sin ålder. Den ska få sig ett ansiktslyft genom att putsas till och målas, sen ska Alva få inviga den.
     Påsken är en viktig högtid för mig, därför har jag spenderat den med familj och vänner. Det finns nämligen inget som är viktigare än att umgås med nära och kära. Därav har det blivit få (inga) inlägg här. Istället har jag pratat, skrattat, spelat spel, promenerat i det vackra vårvädret och slappat i soffan tillsammans med familjen. Några besök i kyrkan har det också blivit och jag har återigen förundrats över att någon faktiskt ville dö för min skull. Det faktum att Jesus har räddat mig och alla andra som älskar honom gör mig sprudlande glad och oerhört tacksam.

Bild lånad från filmen "The passion of the Christ"

En broder mer

     Just nu håller jag på att läsa Gunilla O. Wahlströms "Andra boken om Kirre - om ensamhet, kamp och försoning". Det är en fantastisk skildring av ett trasigt barns uppväxt hos sina fosterföräldrar. I denna bok stod en dikt av Stig Dagerman med, som jag tänkte dela med mig av här.


En broder mer


Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast ett kan du göra:
En annan människa väl.


Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.


     Läs den igen och fundera på vad den säger. Jag tänker inte skriva om vad jag kände när jag läste den, för då riskerar jag att förstöra den för dig. Istället ber jag dig läsa den en sista gång och låta den landa i ditt hjärta.

Veckans vegetariska v.15

Curryris med stora vita bönor 4 pers.

1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
1 morot
1 palsternacka
Olja
1 tsk gurkmeja
2 tsk currypulver
salt och peppar
2½ dl ris
5 dl vatten
3 dl kokta stora vita bönor (eller andra bönor som du gillar)
1 burk majs (200 g)

Hacka lök och vitlök och skär rotfrukterna i mindre bitar.
Häll olja och kryddor i en kastrull och låt det bli varmt.
Fräs lök, vitlök och rotfrukter i kryddblandningen några minuter.
Häll i riset och låt fräsa med en stund.
Tillsätt vatten och koka på svag värme i ca 20 minuter.
Till sist blandas bönor och majs i så att de blir varma.
Toppa sedan med klippt persilja.
Servera med en klick matyoghurt och sweet chilisås.

Knäckebröd och en varm famn

     Just för tillfället är klockan 21.30 och lillan vill inte alls sova. Så fort man lägger henne i horisontalläge börjar hon stortjuta, men om ett tag är hon väl så trött av att gråta att hon däckar. Det enda man kan göra nu är att sitta och vagga henne i famnen en stund så att hon känner sig trygg.
     Fick ikväll lite extratid som jag inte hade räknat med. Jag trodde att jag skulle ta hand om barnen på fritidsgården, men det är ju påsklov, så fritidsgården höll stängt. Tiden använde jag istället till att göra knäckebröd och müsli.

     Knäckebrödet är jättegott och superenkelt. Testa själv vet jag!

1 dl solrosfrön
1 dl sesamfrön
½ dl  linfrön
½ dl rapsolja
2 dl mjöl (idag använde jag rågmjöl, annars har jag använt fullkornsdinkel eller majsmjöl. Tror att det går bra med vilket mjöl som helst)
2 dl kokt vatten

     Allt blandas ihop och breds ut på bakplåtspappersklädd plåt. Skåra med kniv i lagom stora bitar så att knäcket kan brytas lättare när det är klart. Strö över flingsalt och in i ugnen på 150 grader i en timme. Smakar smaskens och man vet vad man stoppar i sig. Har man dessutom ekologiska råvaror gör man både naturen och kroppen en tjänst.

     Nu sover lilla Alva. Som sagt, det tog fem minuter om man bara höll henne hårt i famnen och vaggade henne lite. Jag tror att en sådan liten människa kan känna sig väldigt liten i denna stora värld, och kanske framför allt när det blir mörkt. Då kryper otryggheten fram och de skriker efter en varm famn. Då är det föräldrarnas uppgift att krama om dem. Du som är förälder, glöm inte att krama om dina barn. Överös dem med kärlek, för det kan man aldrig få för mycket av.

Botemedel för hungriga magar

     Igår bakade jag surdegsbröd med surdeg som enda jäsmedel. Jag började förresten bakandet i lördags, men igår kväll gräddades brödet, och idag när jag skar upp det fick jag blåsor på händerna. Det säger väl lite om hur det lyckades. En stenhård yta och ett surt innehåll. Jag är inte säker på om jag gillar det eller inte. Ena stunden tycker jag att det är jättegott, andra stunden är det bara syrligt (maken gillade det inte alls). Då ska också tilläggas att jag inte är helt säker på att jag har lyckats med surdegen. Den växte och blev jättefin, men sen lade det sig en gulbrun vätska över alltsammans, och det lucktar inte mumma direkt. Jag tänkte att jag ska sticka hem till svärföräldrarna och luckta på deras surdeg idag eller imorgon, så att jag har något att jämföra med. En sak är i alla fall säker, ska jag baka detta bröd igen kommer receptet att förfinas en aning, så att det smakar lite mer och att ytan inte blir riktigt så krispig.

Bilden är lånad,

 men mitt bröd såg ungefär ut så här,

fast lite tjockare yta.

     Nu tänkte jag fortsätta på mitt förra inlägg, och skriva lite om vad jag gör för att försöka påverka världens situation med hungersnöd och törst till det bättre. Här om dagen satt jag och bildgooglade och skrev in ordet "hunger" i textrutan. Testa det! Jag själv satt framför datorn och grät en lång stund och förebrådde mig själv för att jag nyss ätit en stor och härlig macka trots att jag egentligen inte var direkt hungrig. Jag hade bara inget bättre för mig. Orättvisa råder verkligen i världen!
     Vi kan alltså börja med vårt förhållande till mat. Vi här i västvärlden äter inte längre för att hålla oss vid liv.

Mat är idag minst lika mycket ett tidsfördriv, en konstart, ett sätt att umgås, en tröst när det är jobbigt eller en klassfråga. Jag själv håller för tillfället på att fundera över hur mycket samvetet tillåter att jag "lyxar till det". Visst är det helt okej att äta goda och fina middagar, att lyxa till det med en ostbricka lite då och då och att köpa hem lite lördagsgodis ibland. Men man kanske ska se till att det blir vid några få utvalda tillfällen så att man verkligen känner att det blir speciellt. Och jag ska helt sluta upp med att småäta för ätandets skull. Det är varken bra för kroppen eller för världen. Nu kanske du frågar vad det gör för skillnad för barnen i Afrika om jag äter en smörgås extra eller inte. Men jag ska säga dig, att det gör stor skillnad. För det första, vänjer jag kroppen vid att äta mer än den behöver, kommer det att fortsätta och fortsätta och min kropp kommer efter hand att kräva mer och mer mat, vilket i längden gör att jag måste konsumera mera. Det i sin tur gör att Sverige importerar ännu mer mat från fattiga länder, som de själva hade behövt för att föda sin egen befolkning. Jag vet att de länderna är beroende av exporten för att få pengar, men eftersom vi importerar så mycket mer mat än vi behöver, som vi sen bara slänger eller kanske äter bara för ätandets skull, tycker jag att det känns som att vi berövar de hungriga på värdefull mat. Den är ju så mycket mer värdefull för dem än vad den är för oss som aldrig behöver vara hungriga. Om endast jag tänker på detta gör det bara en liten skillnad i det stora hela, men om jag försöker påverka mina nära och kära och de i sin tur försöker påverka sina nära och kära kanske vi kan göra den här världen lite bättre för väldigt många.
     Sen har vi det här med vatten. Om alla människor på jorden hade konsumerat 80 liter vatten var per dag skulle vattnet räcka till alla. Vet du hur mycket vatten vi i Sverige konsumerar? 180 liter per person och dag. Det är hundra liter vatten för mycket, varje dag, alla dagar om året, bara för en person. Så nästa gång du har tänkt ta en lång och härlig dusch, försök komma ihåg att det finns de som dör av törst. Och nästa gång du ska diska, gör det inte under rinnande vatten utan tappa upp lite diskvatten i hon istället. Du som har villa, samla upp regnvattnet från takrännorna och använd det till att vattna dina blommor och rabatter istället för att ta rent vatten från kranen. Men det som gör mest skillnad är ändå om du äter mer vegetarisk kost, för köttproductionens djuren kräver enorma mängder vatten. I USA, till exempel, beräknar man att hälften av landets vattenkonsumtion går till nötkreaturen.

     Vi kan förändra situationen i världen, om vi bara vill. Visst, det kommer kosta lite bekvämlighet och lite välfärd. Men frågan är om det inte är värt det om vi kan rädda livet på mängder av människor.

En är bekymmerfri. En är hungrig.

     God kväll! Nu har lillan äntligen somnat. Hon låg läääänge med huvudet i mitt knä medan jag tittade på Navy CIS. Hon sprattlade med benen, slängde med huvudet fram och tillbaka, spottade ut nappen och pratade högt och ljudligt innan hon helt plötsligt blev alldeles stilla. På en millisekund slocknade hon och sov så ljupt att jag utan vidare kunde bära in henne i sängen.
     Tänk vad skönt att vara så liten och bekymmerfri. Att bara vara. När man skriker får man mat, när man är blöt i blöjan får man en ny, när man är naken blir man klädd, när man är rädd blir man buren, när man har somnat blir man nerbäddad.

     Tänk vad bra om alla faktiskt hade fått ha det så här. Jag är så oerhört tacksam över att vi har möjlighet att ge Alva en sådan start i livet och om jag kunde hade jag gett alla barn en sådan start. Men istället ser jag förtvivlat på när barn svälter, törstar och misshandlas. Detta trotts att jag vet att världens tillgångar hade räckt till alla, om inte en liten bråkdel människor hade kalasat på allt själv. Den bråkdelen är bland annat jag själv. Globalt sätt tillhör jag de tio procent som är rikast på jorden. Och ändå är jag bara en helt vanlig lågavlönad undersköterska. Tänk då så många som har det så mycket sämre än jag.

Bild lånad av fridasofiaa.blogg.se

     Vad kan jag göra för att fler barn ska få möjlighet att växa upp och ha det lika bra som vår lilla flicka? Har du förslag? Hur kan du och jag hjälpa till att minska antalet människor som lider av hungersnöd och törst? Skriv en kommentar och inspirera mig och alla andra läsare.

Veckans vegetariska v.14

Birgittas Klimatgryta på mitt sätt

2 pers.

1-2 msk olivolja

1 tsk spiskummin

½ tsk chilipulver

1 tsk paprikapulver

En nypa socker

Salt och peppar efter smak

1 rotfrukt (palsternacka, morot, kålrot...)

1 gul lök

ca 100 g broccoli eller blomkål

2 tomater

1 msk tomatpuré

ca 1½ dl vatten

1-2 vitlöksklyftor

1 dl gröna ärtor eller haricots verts

1 dl välkokta bönor eller linser, quorn, tofu och/eller nötter

1 msk vetemjöl

Lite mjölk

Hätta upp kryddorna i oljan i en gryta.

Skiva rotfrukten, löken och stjälken av broccolin och låt fräsa i kryddblandningen en stund.

Hacka tomaterna och tillsätt dem och tomatpuré, vatten och pressad vitlök. Koka tills allt blivit mjukt.

Tillsätt ärtor och kokta bönor (eller det du valt att använda) och broccoli- eller blomkålsbuketterna.

Gör en redning av vetemjöl och lite mjölk och häll i. Låt koka några minuter.

Dekorera gärna med nötter, mandlar eller frön av något slag. Servera till pasta, ris, bulgur eller liknande.

Alla är lika mycket värda

     Hur kan det vara billigare att tillverka en vara i Kina, skicka iväg den till Polen för att paketeras och sen frakta den till vår affär i Sverige?

     Jag blir mer och mer övertygad om att konsumtion är ett nödvändigt ont. Har du till exempel någon gång funderat över vem som får betala priset för att du ska kunna shoppa en top för 50 kr? Har du tänkt på att det är någon som har tillverkat de där tre par skorna som du fick till priset för två? Tror du att priset du betalade i affären är tillräckligt för att täcka material, productionskostnad, lön till arbetarna, paketeringen och frakten till Sverige? Med all säkerhet kan jag säga nej på den frågan.
     Priserna på allt, från kläder till möbler, från växter till mat, leksaker och porslin, har pressats ner. Vi konsumenter är så fruktansvärt bortskämda med låga priser att vi idag inte är beredda att betala det verkliga priset för de varor vi köper. Jag vet inte om det beror på att vi har blivit ha-galna och att vi vill äga så mycket som det bara är möjligt samtidigt som vi är fruktansvärt snåla och vill betala så lite som det bara är möjligt. Men en sak vet jag, och det är att de som redan är fattiga, sjuka och hungriga får betala priset för vårt sätt att konsumera. Det är barnen och kvinnorna i Kina som jobbar alldeles för många timmar i sträck utan rast, sju dagar i veckan, utan tillgång till mer än en toalett, vilket resulterar i att de inte får dricka vatten i den kokheta miljön, för då måste de stå i toakön så länge och det får de inte för arbetsledaren. De får betala för att jag ska kunna leva i överflöd.
     Jag har ett fadderbarn i Moldavien. Varje månad skänker jag pengar till projektet som hon deltar i. Samtidigt har jag 30 par skor i garderoben och enorma mängder linnen, tröjor och byxor, en del vet jag knappt om att jag har. Här hemma står 3 fullt fungerande datorer. I köksskåpen står flera olika servicer. Och ändå är jag sugen på att köpa mer billiga saker som förmodligen tar kol på den som tillverkar dem. Om inte genom stress och låga löner så genom giftiga gaser och dåliga skyddskläder. Jag ger med ena handen och tar med den andra. Jag klappar med ena handen och slår med den andra. Jag hjälper till att sparka på den som redan ligger, genom mitt sätt att konsumera.
     Jag har bestämt mig, från och med nu ska jag använda det som jag har köpt tills det är sönderslitet. Tröttnar jag på det finns det de som vill köpa det i andra hand. Kläder kan man byta med en vän eller ett syskon om man tröttnat på dem. Nu är det slut på den djävulska slit-och-slängkulturen. Jag ska vårda mina ägodelar och vara tacksam för det jag har. Även om jag blir sugen på att köpa något ska jag först fundera på om jag verkligen behöver det. Kommer jag då fram till att jag inte behöver det ska jag inte heller köpa det. Inser jag att jag faktiskt behöver något ska jag fråga om varan är rättvisemärkt. Det tycker jag att du också ska göra. Ju fler som frågar efter rättvisemärkt desto större kommer utbudet att bli.

     Visst kommer det att kosta mer, men det är inte mer än rätt mot dem som jobbar med att tillverka det.
     Kolla in dessa filmer om du vill veta mer. Här till höger finns några kortfilmer som du kan kolla in också.
     Alla människor är lika mycket värda, därför är det viktigt att behandla dem därefter, även de som bor på andra sidan jorden.

Misslyckad surdeg

     Hade hoppats på att kunna baka härligt surdegsbröd imorgon, men ki fick jag. När jag skulle mata den för första gången i söndags fanns det ett liten härligt samhälle där nere i burken med massor av små lurviga, gröna och vita invånare. Jag hade läst på om surdeg och bland annat stod det att den är resistent mot mögel, men uppenbarligen var inte min det. Jag ska göra ett nytt försök ikväll eller imorgon, så får vi se om det lyckas bättre.
     Jag ser fram emot att slippa använda jäst i bröden jag bakar för det blir så mycket som åker i soporna. Jag kanske använder en kvarting eller ett halvt jästpacket, resten blir dåligt och får slängas och det känns så onödigt. Surdeg däremot kan leva i stort sätt hur länge som helst och blir tydligen bara bättre och bättre med åren. Men framför allt är det ju en tillfredsställelse bara att veta att man verkligen har gjort brödet från grunden, och det ska visst vara nyttigare än bröd bakat på jäst också. Men som sagt, vi får väl se om jag får igång surdegen först.

     Nu kan jag också meddela att jag kollat upp vad det finns för gårdsbutiker runt om Osby så att jag nu kan börja handla närproducerat kött som förhoppningsvis inte innehåller massa tillsatser. Var nämligen i affären idag och handlade och blev återigen påmind om hur svårt det är att få tag på mat utan tillsatser. Något som dessutom gör mig upprörd är att personalen tycks vara okunniga i området. Återigen bad jag om påläggsskinka med så lite tillsatser som möjligt, varpå damen i charken plockar fram en skinka som hon säger bara innehåller två E-ämnen. Och när jag får läsa på innehållsförteckningen står där visserligen bara utskrivet två E-ämnen, men läste man noggrant hittades inte mindre än tre tillsatser till som stod utskrivet utan sina E-nummer. De är duktiga på att lura konsumenterna minsann.
     Nä, nu är det dags att sova lite. Ha det gott!

Vår matkultur = skruttig natur

     Mat - det är ett ämne som jag kan skriva och prata om i all oändlighet tror jag. Och det finns nog ingenting som kan göra mig så frustrerad som när jag tänker på vår oansvarliga matkonsumtion. Ingenting gör mig så ledsen och upprörd som när jag går i våra stora och fina supermarkets som väller över av olika sorters marmelader, frukostflingor, safter, spannmål, pålägg osv. Här kan vi gå och välja och vraka mellan olika typer av samma sorts mat helt utan att anstränga oss, medan det i andra delar av världen finns barn och vuxna som får slita hårt och som blir glada bara de får smaka en smula bröd den dagen.

     Visste du att det går åt en yta lika stor som hela Sverige för att producera den mat som vi bara slänger? 900 000 ton fullt ätlig mat slängs i Sverige varje år. Produktionen av den maten släpper ut lika mycket koldioxid som 460 000 oljeeldade villor. Mat slängs bara för att vi inte orkar, vill eller kan ta hand om våra rester och på grund av det bidrar vi med skyhöga mängder växthusgaser.

     Och då kommer vi till svenskarnas enorma köttkonsumtion, närmare bestämt 80 kg kött per person och år. Det kan jämföras med indierna, som äter 5 kg kött per person och år.

     Lantbrukets djur äter upp ca 40 % av världens spannmål, och en stor del av världens baljväxter utnyttjas på samma sätt. Samtidigt som 800 miljoner människor i världen är allvarligt undernärda exporterar fattiga länder utmärkt människoföda till i-länderna, som istället använder maten som djurfoder. När nyttig, god och näringsrik mat tar omvägen via djuren går 80-90% av näringen förlorad. Vi berövar världens fattiga på värdefull mat, bara för att vi ska kunna äta en saftig köttbit varje dag.

     Köttproductionen kräver dessutom minst tio gånger så mycket mark som den vegetabiliska odlingen med motsvarande närings- och energiinnehåll. 4 000 kvm åkermark kan producera 9 000 kg potatis per år, men bara 70 kg kött.

     Nu känns det som att jag bara rabblar upp massa fakta, och det tyckte jag var supertråkigt när läraren i skolan gjorde, vilket ledde till att jag slutade lyssna. Men jag hoppas att du har orkat ta dig igenom denna text i alla fall och att det har gett dig en tankeställare. Det finns mycket mer att säga om detta, så räkna med att jag återkommer med mer fakta. Tills dess kan du göra en liten insatts för miljön och för dina medmänniskor på andra sidan jorden. Laga vegetariskt åtminstånde en gång i veckan (se recept här till höger) och gör något för någon som har det sämre ställt än du här.

Miljö- och människovänliga rengöringsmedel

     Just nu ligger lillan ute på balkongen och sover. Vi har varit på föräldracafé på förmiddagen, så hon är väl trött efter det. Det ser så fridfullt ut när ett barn sover, så fullkommligt avslappnad att man nästan själv blir lite dåsig. Men hon sover inte mycket på dagarna. Max 30 minuter per gång och oftast bara två gånger om dagen, kanske tre om det har varit något speciellt. Så man får passa på under de minutrarna att göra allt som man inte hinner med annars, för sen är det full fart. Hon kan inte krypa eller gå än, men när hon väl kan det sen så kommer det gå undan.  Och jag som tycker att jag har fullt upp nu.

     Eftersom vi har en liten nu som stoppar allt i munnen, och det som inte får plats i munnen slickar hon på, tycker jag att det är extra viktigt vad jag använder för rengöringsmedel. Innan skurade jag alltid golvet med starka medel, som visserligen var svanenmärkta, men när jag läste på innehållsförtäckningen gick det knappt att uttala alla kemikalier som fanns i. Jag ger därför inte mycket för svanenmärket, kriterierna har blivit så låga så nästan alla förpackningar pryds av den lilla gröna svanen idag. Nu har jag istället några droppar ättika i skurvattnet, eller möjligtvis Grumme Grönsåpa, som är en naturprodukt och dessutom tillverkad i Sverige. Så nu gör det ingenting att Alva slickar på golvet, borden, byrån, sängen, stolarna osv. Ättika går även bra att använda när du putsar fönster eller städar toaletten eller när det är dags att avkalka kaffebryggaren.

     Bakpulver är också en väldigt användbar produkt. Till exempel om vattnet rinner ner sakta i handfatet eller i diskhon, då låter jag ett par matskedar bakpulver verka i några minuter innan jag häller på kokhett vatten, så försvinner oftast det som täppte till.

     Om du har fler förslag på miljövänliga och människovänliga alternativ till rengöringsmedel får du gärna skriva och berätta om det.

Värdefull tid men inga rengöringsmedel

     Idag har jag varit rätt så effektiv faktiskt. Jag började med att gå upp kl 06.20 när Alva vaknade. Hon har dragit på sig en dålig vana att vakna väldigt tidigt på mornarna och jag har ingen aning om vart hon har fått det ifrån, för varken jag eller Jimmy är särskilt morgonpigga. I alla fall, jag gick upp och satte på kaffe och kokade min gröt och plockade fram frukost till min äckta hälft medan lilltösen låg på golvet och förnöjt tittade på. Vi åt frukost tillsammans innan Jimmy som vanligt rusade iväg till jobbet och sedan hann jag med att springa ner i källaren och slänga in blöjor i tvätten, springa upp igen och göra mig i ordning, bädda sängen, plocka undan disken och springa ner i källaren igen och flytta över blöjorna till torktumlaren innan det var dags för lilla A:s frukost; 2½ msk havregrynsgröt och så mycket bröstmjölk hon ville ha. Efter detta tog jag tag i att dammsuga lägenheten och städa toaletten och slänga i en maskin tvätt. Men sen var både Alva och jag trötta så vi la oss att vila en liten stund. Det är så rogivande att ligga och lyssna på sin dotters djupa andetag och känna hennes lilla hand mot min kind. Det är inte mycket som är bättre än det.

     Till middag åt jag en tomatsoppa med räkor och fetaost och medan jag avnjöt den damp det ner en hög med reklam på hallgolvet, vilket påminde mig om att planera veckans middagar så att vi kunde gå och handla, vilket vi gjorde när både jag och Alva ätit oss mätta. När vi sedan kom hem var det hög tid att börja på maten så att vi kunde äta när Jimmy kom hem – det blev köttfärssås och spaghetti.

     Det är skönt att hinna med så mycket på dagen, eftersom man då kan sitta och prata och ta det lite lugnt när hela familjen är samlad. Sådan tid är värdefull.

     Nu är jag trött och ska gå och lägga mig. Jag hade egentligen tänkt fortsätta på gårdagens tema och skriva om alternativa rengöringsmedel, men det får väl bli imorgon. Nu vet du istället lite om hur mina dagar kan se ut.

     Sov gott!

70-talskoftor och tvättnötter

Wups, jag har visst inte skrivit på flera dagar. I onsdags åkte jag hem till mina föräldrar i Mullsjö och är fortfarande kvar här, så nu vill jag ju passa på att prata, spela spel och umgås med familjen, därför har det helt enkelt inte blivit av att jag har skrivit något. Men nu sitter Fru AnnaMarie här framför datorn igen och har så mycket som hon vill berätta, men jag ska försöka hejda mig, annars skriver jag en hel roman som ingen orkar läsa.

Igår var jag och min kära far i Huskvarna på Erikshjälpens second-hand och den var helt underbar. Stort och fint var det och inte alls stökigt som det kan vara på en del sådana ställen. Man kunde gå hur länge som helst och bara titta. När jag kom fram till 50- 60- 70- och 80-talshyllan blev jag helt lyrisk. Så mycket fina grejer. Jag köpte två koftor och två mössor till lilltösen och en kjol till mig.

Sen köpte jag en fin gul- och vitrutig påskgardin som jag ska ha i köket, men den får du inte se kort på förrän det är dags att hänga upp den.

Och tvättkorgen är full som vanligt, blöjorna går ju åt som smör i solsken. Jag blev så glad när det var flera som skrev och berättade att de är intresserade av att testa tygblöjor. Men då känner jag att jag måste skriva och berätta om vad man kan använda för tvättmedel också. Utbudet av tvättmedel är enormt, men i de allra flesta av dem finns kemikalier som varken är bra för dig, din familj eller för miljön. Därför har jag börjat använda så kallade tvättnötter.

Dessa nötter, som egentligen är en frukt, innehåller saponiner som är naturens egna tvättmedel. Och eftersom det är en frukt behöver du som är nötallergiker inte vara orolig. Jag brukar lägga 5-7 halvor i en strumpa, knyta ihop den och lägga den i tvättmaskinen tillsammans med tvätten. Jag använder inget sköljmedel, men kan däremot hälla lite ättika i facket för sköljmedel om till exempel blöjorna behöver fräschas upp. Tvättar jag vittvätt häller jag en msk bakpulver i facket för tvättmedel, så blir kläderna vita och fina. Samma "nötter" kan användas flera gånger, och när de är urtvättade kastar man dem på komposten. De fungerar faktiskt förträffligt. Jag var rätt skeptisk i början, men tvätten blir faktiskt ren. En del fläckar som är svåra att få väck, gnider jag in med naturlig olivoljetvål innan de åker in i tvättmaskinen, så är de helt borta sen. Jag kan rekommendera att du går in på Tvåleriets hemsida, där du både kan hitta mer information och beställa egna tvättnötter.

Ett avkok från dessa tvättnötter sägs även kunna användas som hårschampoo, diskmedel, husdjurstvätt, rengöringsmedel, bilschampoo och för att skydda växter från bladlöss och liknande. Detta har jag dock inte testat än så jag vet inte om det fungerar, men återkommer när jag gjort det.

     Nu är det dags att bege sig till tåget som ska ta mig och Alva hem till Osby igen, så tills nästa gång, ha det så gott.