Jag blir mer och mer övertygad om att konsumtion är ett nödvändigt ont. Har du till exempel någon gång funderat över vem som får betala priset för att du ska kunna shoppa en top för 50 kr? Har du tänkt på att det är någon som har tillverkat de där tre par skorna som du fick till priset för två? Tror du att priset du betalade i affären är tillräckligt för att täcka material, productionskostnad, lön till arbetarna, paketeringen och frakten till Sverige? Med all säkerhet kan jag säga nej på den frågan.
Priserna på allt, från kläder till möbler, från växter till mat, leksaker och porslin, har pressats ner. Vi konsumenter är så fruktansvärt bortskämda med låga priser att vi idag inte är beredda att betala det verkliga priset för de varor vi köper. Jag vet inte om det beror på att vi har blivit ha-galna och att vi vill äga så mycket som det bara är möjligt samtidigt som vi är fruktansvärt snåla och vill betala så lite som det bara är möjligt. Men en sak vet jag, och det är att de som redan är fattiga, sjuka och hungriga får betala priset för vårt sätt att konsumera. Det är barnen och kvinnorna i Kina som jobbar alldeles för många timmar i sträck utan rast, sju dagar i veckan, utan tillgång till mer än en toalett, vilket resulterar i att de inte får dricka vatten i den kokheta miljön, för då måste de stå i toakön så länge och det får de inte för arbetsledaren. De får betala för att jag ska kunna leva i överflöd.
Jag har ett fadderbarn i Moldavien. Varje månad skänker jag pengar till projektet som hon deltar i. Samtidigt har jag 30 par skor i garderoben och enorma mängder linnen, tröjor och byxor, en del vet jag knappt om att jag har. Här hemma står 3 fullt fungerande datorer. I köksskåpen står flera olika servicer. Och ändå är jag sugen på att köpa mer billiga saker som förmodligen tar kol på den som tillverkar dem. Om inte genom stress och låga löner så genom giftiga gaser och dåliga skyddskläder. Jag ger med ena handen och tar med den andra. Jag klappar med ena handen och slår med den andra. Jag hjälper till att sparka på den som redan ligger, genom mitt sätt att konsumera.
Jag har bestämt mig, från och med nu ska jag använda det som jag har köpt tills det är sönderslitet. Tröttnar jag på det finns det de som vill köpa det i andra hand. Kläder kan man byta med en vän eller ett syskon om man tröttnat på dem. Nu är det slut på den djävulska slit-och-slängkulturen. Jag ska vårda mina ägodelar och vara tacksam för det jag har. Även om jag blir sugen på att köpa något ska jag först fundera på om jag verkligen behöver det. Kommer jag då fram till att jag inte behöver det ska jag inte heller köpa det. Inser jag att jag faktiskt behöver något ska jag fråga om varan är rättvisemärkt. Det tycker jag att du också ska göra. Ju fler som frågar efter rättvisemärkt desto större kommer utbudet att bli.
Visst kommer det att kosta mer, men det är inte mer än rätt mot dem som jobbar med att tillverka det.
Kolla in dessa filmer om du vill veta mer. Här till höger finns några kortfilmer som du kan kolla in också.
Alla människor är lika mycket värda, därför är det viktigt att behandla dem därefter, även de som bor på andra sidan jorden.
Heja Marie!
SvaraRaderaJa det är inte lätt att veta hur man ska göra för att göra rätt!
Men vad menar du med första meningen? Menar du att all konsumtion är nödvändig - jag tycker du talar mot det i resten av texten?
För egen del har jag märkt att det är lätt att säga att konsumtion är fel ända tills jag märker att jag måste ju handla för att överleva. Men att, precis som du, handla med måtta och att det faktiskt inte är något ont utan tvärtom något gott. Så länge som det jag köper, så långt jag kan veta, är tillverkade under schyssta förhållanden!
Nja får jag väl svara på den frågan. All konsumtion är definitivt inte nödvändig eftersom vi överkonsumerar, så den mesta konsumtionen är förmodligen väldigt onödig.
SvaraRaderaMen som du skriver måste jag handla för att överleva och tyvärr känner jag att även den nödvändiga konsumtionen är ett nödvändigt ont. Det är så svårt att hitta varor till rättvisa priser. Det var det jag menade med den första meningen och nu när jag läser det inser jag att jag formulerade mig klumpigt. Tack för att du påpekade det.
Jag har redigerat mitt lilla misstag och hoppas att det blev lite tydligare i alla fall.
SvaraRaderaJa, det är ju inte bara varorna det handlar om heller... Allt runt omkring med skyltning, exponering är ju också en väldig miljöbelastning. Måste alla butiker I en kedja se exakt lika ut, och måste skyltningen ändras så ofta? Det handlar inte bara om VAD man köper utan också om VAR. Hållbarhet sa Bill, hållbarhet var ordet, sa Bull.
SvaraRaderaTack för din kommentar Daniel. Det har jag inte tänkt på innan, men du har ju så rätt. Och det gör det ännu svårare att handla rätt...
SvaraRadera