Tänk, lilla A är inte så liten längre. För en vecka sen började hon krypa och kan nu ta sig från ena sidan rummet till det andra alldeles själv. Nu börjar en helt ny epok i vårt liv, då man hela tiden måste hålla ett vakande öga på minstingen för att se vad hon hittar på. Det är väldigt roligt, men inte lika smidigt som innan då hon blev kvar där man satte ner henne. Men visst är det fantastiskt att se hur bebisar utvecklas från små späda och hjälplösa människor till egna personer med egna starka viljor och egenheter. Tänk vilket mirakel!
Ljuuuvligt! Kram från Bodil
SvaraRadera