Igår kväll kom vi hem igen efter att ha varit borta i två veckor. Det gamla talesättet stämmer verkligen; Borta bra men hemma bäst. Det kändes faktiskt alldeles underbart att kliva innanför dörrarna till vår lilla tvåa, trotts att lillan blev sjuk på hemvägen och idag ligger i sängen med feber och är alldeles matt. Vi skulle egentligen varit på bröllop nu, men Jimmy fick åka dit ensam.
Det gör så ont i mig att se lilla A sjuk. Man vill så gärna förklara för henne att allt kommer att bli bra och att det bara är tillfälligt, men hon förstår ju inte vad jag säger än. Och hon kan i sin tur inte berätta för mig hur hon känner sig eller hur hon vill ha det. Man känner sig verkligen maktlös, men man gör ju ändå så gott man kan för att hon ska må så bra som möjligt här i värmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar