Nu måste jag berätta vad som hände igårkväll. Jag och lillan var ute och promenerade och så skulle vi gå över järnvägen, vilket man gör genom att ta hissen upp till järnvägsövergången och sen hoppas på att hissen funkar på andra sidan. Det gjorde den inte igår, men lagom till vi var framme vid andra sidan kom en dam och en herre uppför trapporna. "Du kommer nog inte ner den vägen, för hissen är trasig" sa damen. Båda tittade på mig och sen vände de sig hastigt om båda två och gick. Gissa om jag blev paff. Där stod jag med min barnvagn och skulle försöka ta mig ner för en lång trappa alldeles själv.
Så hörde jag ett högljutt tjoande från den andra hissen. Ett helt gäng ungdomar med cyklar kom farande mot mig. De kan ha varit mellan 11 och 13 år kanske, alla med invandrarbakgrund. När de var framme vid trappen där jag stod, tittade de på mig och frågade artigt om jag behövde någon hjälp. "Ja, tack gärna" sa jag.
Jag måste säga att mina fördomar om vem som hjälper till och inte slogs sönder rejält, och det är jag mycket glad över. Jag gillar att få mina fördomar rubbade. Jag skulle vilja säga att jag inte har några fördomar, men då hade jag ljugit. Innan tänkte jag att personer som uppnått en mogen ålder av omkring 40 vet att det är vanligt folkvett att hjälpa en ensam mamma med sin barnvagn upp- och nerför trappor, bussar, tåg etc, men ungdomar, som dessutom kommer i ett gäng, bryr sig inte om några andra än sig själva. Tack kära, underbara ni för att ni hjälpte mig, både att krossa mina fördomar och att bära ner barnvagnen.
Min erfarenhet är att det är sällan man får hjälp av svenskar. Jag har, flera gånger, stått i typ samma situation och aldrig fått hjälp. Står man och ska in i tåget får man bara sura ord och arga blickar för att det tar tid för mig ensam att baxa upp vagnen i tåget. Helt annan kultur finns utomlands. Där skulle ingen drömma om att bara stå och titta på! Tragiskt att vi är sådana!
SvaraRaderaJa, verkligen. Det borde vara en självklarhet att hjälpa en ensam med barnvagn eller en äldre med resväskor eller tunga kassar om man har möjlighet. Jag fattar inte att det finns personer som, med gott samvete, bara kan gå därifrån utan att ens erbjuda hjälp.
SvaraRaderaTack och lov finns det de som är vänliga och ger en hjälpande hand och ni lyser verkligen upp vardagen för oss med tunga barnvagnar.